Vi har alla sett dem by now, och tröttnat på dem. Den strida strömmen av käcka tips på hur vi genomför så bra videomöten som möjligt. Och nu, när det gått en mer substantiell packe veckor av coronatillvaro, också de obligatoriska skämten om hur formatet ofta lägger dråpliga krokben för den mänskliga kontakten. Kass uppkoppling, hemmastadda deltagare som talar i mun på varandra, den primitiva fåfängan som får blicken att dras till den egna videorutan och lusten att justera frisyren istället för att titta rakt på kollegan – som ju experterna säger att man ska göra. Vi känner alla igen oss i de många tipsen, i skämten och i flödets alla printscreens från videomöten och konferenser. Visst?

Vi gör vårt bästa, med olika nivå av framgång, för att anpassa oss och efterlikna det vanliga kontorslivet så mycket som möjligt. Som kommunikatör är frågan som dröjer sig kvar hos mig, hur vi som människor på riktigt och på sikt kommer påverkas av att vi inte längre kommunicerar som vanligt. Det kanske låter gammaldags, men faktum är att just kommunikation, hur vi människor läser varandra, samtalar och uppfattar saker är gammaldags och djupt rotat i oss.

I runda slängar säger forskningen att en så liten del som tio procent av vad vi kommunicerar handlar om orden vi säger. De resterande 90 procenten är en cocktail av tonfall, kroppsspråk och den bakomliggande anledningen till att vi säger det vi gör, det vill säga vårt motiv.

Kommer vår nya verklighet resultera i att den här typen av gamla sanningar förändras? Är vi så anpassningsbara? Det skulle ju i så fall vara coolt på riktigt! Det kommer nog att dröja länge innan vi närmar oss svaret på de frågorna. Det jag redan nu märker, är att de som lyckas anpassa sig till vardagens nya förutsättningar lyckas bättre än de som lutar sig tillbaka och väntar på att den här tiden ska vara över. Vad är det man säger nu igen? Be the change, var det ja!

I den initiala fasen med sociala medier kändes världen gränsöverskridande! Broar byggdes mellan människor, över kontinenter och mellan grupper. Vi räknade likes och delade scen. I kölvattnet odlades dock kommunikativa baksidor. Upptäckarglädjen och dialogen byttes ut mot ett allt hårdare och avhumaniserat sätt att prata till och förhålla sig till varandra. Alltsammans orkestrerat av algoritmer, ekonomiska intressen och dolda agendor. Internet öppnade upp för dialogen, men den uteblev, och kvar stod vi med funktionerna, verktygen och visionerna.

Men jag ser en förändring. För kanske kan coronakontoret bli den katalysator som saknats för att göra det digitala mänskligt på riktigt. Tillsammans kan vi väl hjälpas åt att replikera det som skapas helt utan ansträngning när vi möts ansikte mot ansikte. Plötsligt så står vi där på andra sidan pandemin, och har lyckats skapa en alltmer mänsklig värld – digitalt. Fake it until we make it.

På måndag ska jag introducera en ny medarbetare för första gången utan att träffas.  Där tänker jag att ni på Aliby och andra rekryteringsexperter får ge mig alla era bästa tips. Wish me luck!

Miriam Tjernström

Kommunikationschef White arkitekter

Hör gärna av er till Aliby om ni vill diskutera er organisations utmaningar, Eric Mannheimer 0706-296808 alt eric.mannheimer@aliby.se